Linoljefärgens historik

Linoljefärg är en färgtyp vi har mycket lång erfarenhet av. Historiskt sett var det ett exklusivt material som redan på 1500-talet användes vid utsmyckning av kyrkor, palats och andra påkostade byggnader. Efter att ha varit nästan helt borta från marknaden under 60- och 70-talet är den nu tillbaka som ett självklart färgval för ett långsiktigt, miljövänligt och vackert bevarande av de hus som vi vill se som en del av vårt framtida kulturarv.

Bindemedel

Färg består i huvudsak av bindemedel och färgpigment. Bindemedlet i linoljefärg är naturlig linolja. Det kan vara rå linolja, kokt linolja eller linstandolja – vilket alla påverkar färgens olika egenskaper. Linoljefärg skall alltså inte förväxlas alkydoljefärg som oftast är en syntetiskt framställd produkt.

Pigment

Linoljefärg kan tillverkas antingen med jordpigment eller oxidpigment. Jordpigmenten är tagna direkt ur jordlagret och innehåller oftast även andra mineral än just det sökta pigmentet. Sådan färg kan därför variera i kulör från batch till batch. Vanliga jordpigment är Umbra, Terra och Ockra. Ett av de mer exklusiva är den vackert blåa kobolt. Rena oxidpigment ger alltid samma kulör vid tillredning av färg.

Tillverkning av linoljefärg

Historiskt sett tillreddes all färg för hand av målarmästaren själv. Det innebar att färgens innehåll kunde variera även om grundreceptet egentligen var detsamma. Idag tillverkas den absolut största andelen linoljefärg i fabrik under kontrollerade former. Färg med rena oxidpigment blandas i en s.k. dissolver (som en stor visp) – medan jordpigmenten valsas i s.k. trevalsverk.

Linoljefärgens sammansättning

Då linolja torkar långsamt – och snabbt angrips av mögel och påväxt när den används utomhus – tillför vi numera zink, fungicider (antimögelmedel) och sickativ (torkmedel). Då får man en tålig färg för utomhusbruk som står emot vårt ombytliga klimat bra – och som är lätt och billig att underhålla.